Nu sitter man med röven i brevlådan...

Den här dagen har varit den märkligaste dagen i mitt liv. Ett stort varsel på mitt jobb och det ända jag egentligen vet är att jag är i riskzonen. Med det ska jag och många av mina arbetskamrater leva med i ett tag framöver. Hur länge vet jag/vi inte. Det känns väldigt konstigt! Och det finns inget jag kan göra. Det är bara att vänta.
Jag tror att jag är lite i chock för jag har lite svårt att föreställa mig att en dag inte längre få gå till mitt jobb och dra på mig arbetsbyxorna. Sitta där i fikarummet och prata strunt med mina arbetskamrater. Det är dom som jag kommer att sakna. Mina kära arbetskamrater. För jag har faktiskt många.. Att inte kunna sitta där och retas med varandra och skratta så tårarna rinner.. För det gör vi ofta!

Märklig dag det här...
Det ända vi har pratat om idag är hur man står på "LISTAN". Det där jävla listan som kommer att spöka för oss nu. Anställningslistan. När man anställdes på företaget. Vi vet att den kommer att revideras om och om igen innan allt är klart och det går inte att se om man klarar sig än men det är det ända vi har att gå efter.
För vi vill ju veta. Hur ser vårat liv ut här framöver. Sväva i ovisshet är ingen hit!

Hmm.. Det har varit en märklig dag...