Alla pratar om det.. vilket paradis det är.. hur vackert det är.. varmt och härligt. Dom längtar tillbaka. Vill åka dit igen. Var och varannan har varit där. Ja , jag tror att mer än hälften av Sveriges befolkning har varit där.
Jag ska vara ärlig.. Jag har aldrig varit där men jag har varit i andra paradis. Ändå känner jag bara att jag INTE vill åka dit. Visst ser det härligt ut, varmt och förtrollande vackert. Men hur ska jag kunna ignorera prostitutionen, kriminaliten och framförallt pedofili'n som försegår där. Hur ska jag kunna ta mina barn till det landet när sånt mer eller mindre sker för öppen ridå? Många ( inte alla, absolut inte alla) säger sig ha sett sådant... Jag vet bara att allt gör mig väldigt ovillig att åka dit.
Jag rackar inte ner på dom som älskar landet och gärna åker dit igen. Jag kanske inte ska läsa allt som står i tidningarna. Bilda mig en egen uppfattning. Men hur gör jag research om ett land utan att läsa om landet i fråga?
En tanke som snurrar i mitt överaktiva hjärna..
lördag 31 december 2011
onsdag 21 december 2011
Idag tänker jag på...
min älskade mamma. För drygt en vecka sen ramlade hon när hon skulle gå ut med soporna. Hon bröt armen och förmodligen en tå. Fick jordens blåöga och slog sig halvt fördärvad. Idag har hon opererat armen. Jag har tänkt på henne hela dagen.. Min älskade mamma... Det gör så ont i mig att hon har jobbigt just nu. Underbara mor, jag älskar dig av hela mitt hjärta. Kramar i massor
E
E
söndag 18 december 2011
Idag är det Elins födelsedag..
Grattis på födelsedagen älskade vän!! Idag tänker jag på dig och skickar massor av cyberkramar till dig.
Jag satt och funderade lite... Vet du att vi känt varandra i 19 år!!! 19 år!!!!! Tänk va mycket vi varit med om under dom här åren:)
Det jag vill säga iallafall är att jag älskar dig och saknar dig i massor. Du är den bästa vän en tjej som jag kan önska. Du betyder mycket för mig och om sanningen ska fram så vet jag inte vad jag skulle ta mig till om jag inte hade dig. Som vår kära Lasse Winnerbäck sjunger.. Du är min vän i livet.. Love U sweetie!
Kramar i massor:)
Jag satt och funderade lite... Vet du att vi känt varandra i 19 år!!! 19 år!!!!! Tänk va mycket vi varit med om under dom här åren:)
Det jag vill säga iallafall är att jag älskar dig och saknar dig i massor. Du är den bästa vän en tjej som jag kan önska. Du betyder mycket för mig och om sanningen ska fram så vet jag inte vad jag skulle ta mig till om jag inte hade dig. Som vår kära Lasse Winnerbäck sjunger.. Du är min vän i livet.. Love U sweetie!
Kramar i massor:)
lördag 17 december 2011
Till min födelsedag..
Jag har klurat på min önskelista till min födelsedag. Här är topplistan:
- 2 Boomfiltar ( svart & vit )
- Presentkort på The Body Shop
- Lord Of the Rings-box på blueray
- True Blood-serien säsong 1,2&3
- T-shirt ( 30 seconds to Mars )
- presentkort på GinaTricot
Ja det var väl det mesta tror jag..
- Posted using BlogPress from my iPhone
- 2 Boomfiltar ( svart & vit )
- Presentkort på The Body Shop
- Lord Of the Rings-box på blueray
- True Blood-serien säsong 1,2&3
- T-shirt ( 30 seconds to Mars )
- presentkort på GinaTricot
Ja det var väl det mesta tror jag..
- Posted using BlogPress from my iPhone
fredag 16 december 2011
Ett nytt försök..
Jo, jag tänkte göra ett nytt försök med min blogg. Har haft det lite trögt med skrivandet ett tag. Eller vad säger du Elin?😉 Har funderat på VAD jag ska skriva om. Det jag har kommit fram till är väl att det kan finnas risk för att det blir en salig blandning av tankar och händelser. Mycket tankar kan jag tänka mig... Sånt som stör mig, sånt jag tycker om och lite annat smått och gott.
Jag hade några inlägg som jag sparat men dom var skrivna och lagrade på min gamla telefon och nu är dom borta. Bl.a. hade jag skrivit om min bukplastikoperation som jag gjorde i slutet av maj. Det är bland det bästa jag spenderat pengar på!!! Men det får jag ta i ett senare inlägg:)
Just nu är det ganska mycket annat som ska göras med tanke på att det snart är min födelsedag. Jo just det! Det är ju julafton också;) Har super mycket att göra men vet inte var jag ska börja.
Är inne i en period av konstant utmattning. Orkar ingenting och har en huvudvärk varje dag som gränsar till migrän. Nån som vill byta?
Annars mår familjen bara bra. Kidsen mår prima och Lars är överlycklig för hans ( och min )stereoanläggning har kommit. Nu har vi bara att meka ihop den och den nya stereobänken att skruva upp. Pojkarna ska även få 2 nya byråer ihop skruvade. Ommöblering i deras rum ska även göras innan jul. Sen ska julgranen in och pyntas. Det ska städas och julmat ska fixas. Vi ska pynta lite till och julklappar ska inhandlas. Sååå, jo det är MYCKE som ska göras!
Kram på er alla!
E
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jag hade några inlägg som jag sparat men dom var skrivna och lagrade på min gamla telefon och nu är dom borta. Bl.a. hade jag skrivit om min bukplastikoperation som jag gjorde i slutet av maj. Det är bland det bästa jag spenderat pengar på!!! Men det får jag ta i ett senare inlägg:)
Just nu är det ganska mycket annat som ska göras med tanke på att det snart är min födelsedag. Jo just det! Det är ju julafton också;) Har super mycket att göra men vet inte var jag ska börja.
Är inne i en period av konstant utmattning. Orkar ingenting och har en huvudvärk varje dag som gränsar till migrän. Nån som vill byta?
Annars mår familjen bara bra. Kidsen mår prima och Lars är överlycklig för hans ( och min )stereoanläggning har kommit. Nu har vi bara att meka ihop den och den nya stereobänken att skruva upp. Pojkarna ska även få 2 nya byråer ihop skruvade. Ommöblering i deras rum ska även göras innan jul. Sen ska julgranen in och pyntas. Det ska städas och julmat ska fixas. Vi ska pynta lite till och julklappar ska inhandlas. Sååå, jo det är MYCKE som ska göras!
Kram på er alla!
E
- Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Soffan
onsdag 20 juli 2011
lördag 14 maj 2011
tisdag 29 mars 2011
Jag har tappat stinget..
Just nu tycker jag det är lite tråkigt att blogga.. Jag märker en trend.. Jag är en periodare. Jag har perioder som jag tycker det är kul och spännande att blogga och sen har jag svackor som jag inte har någon lust alls. Just nu är en ner period. Har ingen lust alls! Orkar inte ens läsa bloggar heller. Såå om det händer lite här så är det därför..
Tjenixen!
E
Tjenixen!
E
fredag 18 mars 2011
Jag är så less..
Jag har två barn. Båda är dåliga på att äta. Detta är kännt sedan länge. Trots detta möts jag VARJE dag av:
- Ja, han/ dom har inte ätit så bra idag.
- Han/dom har ätit dåligt idag.
- Idag har han/dom nästan inte ätit nåt.
Varje dag har jag samma svar/ kommentar:
- Ja jag vet att han/dom inte äter så bra.
Mina sista 5 år har jag stressat upp mig själv och klankat ner på mig, att jag inte är nån bra mamma som inte kan få mina barn att äta mat. Vi har pratat med BVC, läkare och dietister och alla säger samma sak.
- Barn äter när dom är hungriga, det finns inga barn som har svultit ihjäl i Sverige på dom senaste femtio åren, och dom följer sina kurvor. Det känns alltid lite bättre när jag pratat med BVC.
Men det är jobbigare med andra människor.(Tänker inte nämna namn/titlar el dyl.) Jag försöker förklara men jag tror inte att det går in.
Mitt ständigt dåliga samvete håller långsamt på att driva mig till vansinne. Vad gör jag för fel? Är jag verkligen så dålig på att laga mat? Jag vet att jag säkert är en bidragande orsak, jag inte gör saken bättre av att oroa mig men hur ska jag kunna släppa oron över mina barns dåliga matvanor? Dom är ju allt för mig. Det bästa jag har. Jag vill ju bara att dom ska må bra.
Och att jag varje dag får höra att det verkar vara något fel när mina barn inte äter som alla andra barn gör bara dom negativa tankarna om mig själv ännu högre.
Jag försöker ju bara göra mitt bästa..
-From my iPhone.
- Ja, han/ dom har inte ätit så bra idag.
- Han/dom har ätit dåligt idag.
- Idag har han/dom nästan inte ätit nåt.
Varje dag har jag samma svar/ kommentar:
- Ja jag vet att han/dom inte äter så bra.
Mina sista 5 år har jag stressat upp mig själv och klankat ner på mig, att jag inte är nån bra mamma som inte kan få mina barn att äta mat. Vi har pratat med BVC, läkare och dietister och alla säger samma sak.
- Barn äter när dom är hungriga, det finns inga barn som har svultit ihjäl i Sverige på dom senaste femtio åren, och dom följer sina kurvor. Det känns alltid lite bättre när jag pratat med BVC.
Men det är jobbigare med andra människor.(Tänker inte nämna namn/titlar el dyl.) Jag försöker förklara men jag tror inte att det går in.
Mitt ständigt dåliga samvete håller långsamt på att driva mig till vansinne. Vad gör jag för fel? Är jag verkligen så dålig på att laga mat? Jag vet att jag säkert är en bidragande orsak, jag inte gör saken bättre av att oroa mig men hur ska jag kunna släppa oron över mina barns dåliga matvanor? Dom är ju allt för mig. Det bästa jag har. Jag vill ju bara att dom ska må bra.
Och att jag varje dag får höra att det verkar vara något fel när mina barn inte äter som alla andra barn gör bara dom negativa tankarna om mig själv ännu högre.
Jag försöker ju bara göra mitt bästa..
-From my iPhone.
onsdag 9 mars 2011
Skor..
Jag är helt galen i skor just nu. Klickade hem ett par Converse dojjor som jag suktat efter hela vintern.
Jag älskar dom!!
Sen har jag hittat massor på nätet. Önskar att jag var flickan med guldbyxorna...:)
fredag 18 februari 2011
Jag tränar..
Jag "tränar" stavgång! Jag och pensionärerna tydligen.. Men jag tycker det är jättehärligt att få ta en promenad med öronsnäckorna i öronen och pulserande musik. Jag försöker att gå 3-4 ggr i veckan.
Sen kör jag lite hemma yoga. Det är otroligt jobbigt.
Jag skulle vilja träna nåt mer men jag har inte hittat det som passar mig än.. Det kommer väl..
Sen kör jag lite hemma yoga. Det är otroligt jobbigt.
Jag skulle vilja träna nåt mer men jag har inte hittat det som passar mig än.. Det kommer väl..
torsdag 17 februari 2011
Spyor, ytdesinfektion och sömndepriverad..
Veckan som varit har varit den värsta i mannaminne.. Det kan sammanfattas precis som rubriken.
Henry har nu spytt i 6 dagar. Han har varit inlagd en gång på barn 2 tillsammans med Lars där dom vätskade upp honom i knappt ett dygn och sen skickades dom hem. Men han fortsätter att kräkas! Jag torkar spya, tvättar och sanerar dagarna i enda. Sitter och vakar bredvid Henry på nätterna för han vaknar inte när han ska kräkas. Sover gör jag nån timme då och då när H är pigg och ser film.
Och nu har Lars fått magsjukan! Så i natt var det kräkfest utan dess like.
Att säga att jag är trött och orkeslös är ett understatement! Det som snurrar i huvudet är: en dag till! Bara en dag till! Men just nu vet jag inte hur jag ska orka.
Det som känns rätt skönt i hela den här soppan är att Axel är hos farmor och har varit där sen Henry åkte in på barn 2 i måndags. Men det gör ont i mammahjärtat att vara utan honom. Jag saknar honom så jag tror att hjärtat ska brista. Men jag vill ju inte att han ska vara här hemma och bli smittad så det är ju det bästa i den här situationen. Men ändå.. Min stor kille..
Som det är nu så mår Henry väldigt bra på dagarna men varje natt är det samma sak. Mellan 02.00-05.00 kräks Henry upp allt han har kvar i magen. Att räkna sängombyten har jag slutat med. Tvättmaskinen går dygnet runt. Likaså torktumlaren.
När Lars och Henry låg inne så fick jag åka på jobbet. Vilken befrielse det var!! Jag behövde bara vara jag. Jag kunde för några få timmar inte tänka på spyor. Sweet freedom!
Det kanske låter egoistiskt men det jag tycker om med att gå på jobbet är att jag behöver inte vara mamma. Jag kan för en kort stund bara vara jag. Tänka på mig själv och vara social. Jag trivs med mina arbetskamrater och jag har ofta väldigt roligt. Det blir ett andningshål på nåt vis.. Låter kanske konstigt men så känner jag.
Förstå mig rätt.. Jag älskar min familj, det finns inget jag inte skulle göra för dom, men jag försvinner ofta i alla måsten och fixanden. Jag hinner sällan tänka på mig själv och vad jag behöver för att få andas.
Just nu går jag iallafall på knäna och har snart tappat hoppet på en kräkfri morgondag..
-From my iPhone.
Henry har nu spytt i 6 dagar. Han har varit inlagd en gång på barn 2 tillsammans med Lars där dom vätskade upp honom i knappt ett dygn och sen skickades dom hem. Men han fortsätter att kräkas! Jag torkar spya, tvättar och sanerar dagarna i enda. Sitter och vakar bredvid Henry på nätterna för han vaknar inte när han ska kräkas. Sover gör jag nån timme då och då när H är pigg och ser film.
Och nu har Lars fått magsjukan! Så i natt var det kräkfest utan dess like.
Att säga att jag är trött och orkeslös är ett understatement! Det som snurrar i huvudet är: en dag till! Bara en dag till! Men just nu vet jag inte hur jag ska orka.
Det som känns rätt skönt i hela den här soppan är att Axel är hos farmor och har varit där sen Henry åkte in på barn 2 i måndags. Men det gör ont i mammahjärtat att vara utan honom. Jag saknar honom så jag tror att hjärtat ska brista. Men jag vill ju inte att han ska vara här hemma och bli smittad så det är ju det bästa i den här situationen. Men ändå.. Min stor kille..
Som det är nu så mår Henry väldigt bra på dagarna men varje natt är det samma sak. Mellan 02.00-05.00 kräks Henry upp allt han har kvar i magen. Att räkna sängombyten har jag slutat med. Tvättmaskinen går dygnet runt. Likaså torktumlaren.
När Lars och Henry låg inne så fick jag åka på jobbet. Vilken befrielse det var!! Jag behövde bara vara jag. Jag kunde för några få timmar inte tänka på spyor. Sweet freedom!
Det kanske låter egoistiskt men det jag tycker om med att gå på jobbet är att jag behöver inte vara mamma. Jag kan för en kort stund bara vara jag. Tänka på mig själv och vara social. Jag trivs med mina arbetskamrater och jag har ofta väldigt roligt. Det blir ett andningshål på nåt vis.. Låter kanske konstigt men så känner jag.
Förstå mig rätt.. Jag älskar min familj, det finns inget jag inte skulle göra för dom, men jag försvinner ofta i alla måsten och fixanden. Jag hinner sällan tänka på mig själv och vad jag behöver för att få andas.
Just nu går jag iallafall på knäna och har snart tappat hoppet på en kräkfri morgondag..
-From my iPhone.
Location:I vardagsrummet
söndag 13 februari 2011
Magsjukan som kom och gick och kom igen..
Förra helgen fick Axel magsjuka. Killen som verkligen har det superjobbigt med magsjuka. Han har inget att ta av och det tar låååång tid för honom att äta upp sig igen. Men den här gången gick det ganska bra. Veckan flöt lugnt till fredagkväll. Axel & Henry hade haft barnvakt för jag jobbade till 21 och Lars hade jobbmiddag. Stefan, Ida och Viggo gjorde killarna sällskap. Efter att dom farit gick barnen och la sig. Jag gjorde mig i ordning och stod och borstade tänderna när jag hörde Henry kvida i sängen. Öppnade dörren och stanken och synen som mötte mig var inte att leka med. Han hade spytt ner hela sig och och sängen. Magsjukan var tillbaka! Han var dålig hela natten och jag vakade. Han ville inte kräkas i hinken och han vaknade nästan inte när han behövde.
Idag är det söndag och sista gången var igår. Han är pigg och leker, äter lite men klagar över ont i magen. Nu hoppas jag att allt är över så vi kan göra annat än att sanera lägenheten.
Over and out!
-From my iPhone.
Idag är det söndag och sista gången var igår. Han är pigg och leker, äter lite men klagar över ont i magen. Nu hoppas jag att allt är över så vi kan göra annat än att sanera lägenheten.
Over and out!
-From my iPhone.
Location:Mitt vardagsrum
fredag 11 februari 2011
Mina föräldrar..
Jo jag har ju föräldrar. Men detta inslag tänker jag inte skriva förrän jag har fått det okejat av dom.. Såå vi ser väl om det kommer..
onsdag 9 februari 2011
Bröllop i sommar..
söndag 6 februari 2011
Min kärlek..
Det här är mina kärlekar.. Dom betyder allt för mig! Min ganska oorganiserade man som älskar mig precis som jag är. Min stora 5-årige frågvise och kloke son. Min lilla snart 3-åriga virvel vind som kan manipulera mig med ett enda leende.
E
söndag 23 januari 2011
Det här är jag..
Ja vem är jag..
Mitt liv började den 24 december 1974 på förlossningen på NUS. Enligt min mamma var jag ett snällt barn som liten. Jag växte upp på Teg med mamma och pappa och när jag var 1 år och 9 månader kom min lillasyster Sofia in i mitt liv. Det gick några år och våra föräldrar skilde sig. Jag var ett extremt blygt barn. Jag började första klass på Östtegs skolan och det gick inte länge förrän jag blev sjuk. Jag tror att det var påssjuka. Jag blev jätte dålig och kunde inte äta eller gå i skolan. Eftersom jag var ett extremt blygt barn tyckte min fröken att jag skulle hoppa över 1:a klass och börja om året efter. Min mamma blev jätte arg! Och som tur var hade det kommit in en ny person i min mammas liv. Min blivande styvpappa Tommy. Han slog näven i bordet och bestämde att mamma, jag och Sofia skulle flytta till västteg hem till honom. Jag fick börja på Västtegs skolan. Där fann jag tryggheten i skolan.. Jag började i en ny klass och fick en fröken som kunde det här med barn. Den fantastiska Ulla. Där hittade jag även min vän Camilla. Det visade sig att jag och Camilla bodde nära varandra men också att vi var född på samma dag. Våra mammor hade legat bredvid varandra på BB. Efter det satt vi ihop i höften.
1983 kom min lillebror till världen och jag var superstolt.
Mellanstadiet är ett stort svart hål. Varje dag i skolan hade jag ont i magen och varje söndag likaså. Anledningen? Vår mellanstadielärare var en mobbare. Han tryckte ner alla och och häcklade oss. Han var en vidrig människa. Som sagt den tiden var ett stort svart hål.
Högstadiet var en märklig tid. Jag var fortfarande väldigt blyg. Vågade inte gå in i elevrummet utan satt i korridorerna. Sen i 8:an hände något. Jag tappade kontakten med Camilla och började hänga med Petra som gick i en parallellklass. Och jag upptäckte pojkar! Oj vad man var kär! Flera ggr i veckan. Men den största förändringen var att jag bestämde min för att sluta vara blyg. Och så blev det..
I slutet av högstadiet kom en förvirrande tid. Vi skulle söka gymnasielinjer. Jo det hette så på den tiden.. Jag hade inte dom bästa betygen och jag visste inte vad jag ville bli. Men lösningen kom. Man kunde ta ett sabbats år och det gjorde jag. Jag provade på ungdomsjobb. Prövade lite allt möjligt tills jag hamnade på ett dagis. Där hittade jag det jag ville göra.
Sagt och gjort jag sökte in på Barn och ungdomslinjen. Där trivdes jag som fisken i vattnet. Där träffade jag även vännen som blev min bästa vän. ELIN, en punkbrud i Dr Martens. Hon är en dom människor idag som står mig allra närmast och jag älskar henne som en syster.
Jag blev barnskötare. Efter det gick jag ett kompletterande år på Mimerskolan för att få 3:årig gymnasiebehörighet.
Därefter jobbade jag på dagis tills 1997 då jag sökte till Volvo. Där blev jag kvar..
2003 hände något. Jag träffade Lars. Mitt liv innan det hade varit ganska stökigt. Mycket festande och mycket stökighet. Med Lars hittade jag en trygghet jag inte haft förut. Allt blev självklart.
2004 förlovade vi oss och 2005 föddes Axel. Han var det vackraste barn jag sett. Det dröjde 2 1/2 år och Henry som som en stormvind. Söt som socker ..
2009 gifte vi oss. Jag och Lars. Det är VI nu. Vi delar ett liv och två fantastiska barn.
Idag är jag mamma till två underbara pojkar och fru till Lars. Jag har ett jobb som jag trivs med och vänner jag älskar.
Jag är glad och lättsam.
Ordningsam och en realist.
Kontrollfreak och lite gnällig emellanåt.
Kärleksfull och har humor..
Jo det var väl jag det.. På ett ungefär..
Ha de!
Kram E
Mitt liv började den 24 december 1974 på förlossningen på NUS. Enligt min mamma var jag ett snällt barn som liten. Jag växte upp på Teg med mamma och pappa och när jag var 1 år och 9 månader kom min lillasyster Sofia in i mitt liv. Det gick några år och våra föräldrar skilde sig. Jag var ett extremt blygt barn. Jag började första klass på Östtegs skolan och det gick inte länge förrän jag blev sjuk. Jag tror att det var påssjuka. Jag blev jätte dålig och kunde inte äta eller gå i skolan. Eftersom jag var ett extremt blygt barn tyckte min fröken att jag skulle hoppa över 1:a klass och börja om året efter. Min mamma blev jätte arg! Och som tur var hade det kommit in en ny person i min mammas liv. Min blivande styvpappa Tommy. Han slog näven i bordet och bestämde att mamma, jag och Sofia skulle flytta till västteg hem till honom. Jag fick börja på Västtegs skolan. Där fann jag tryggheten i skolan.. Jag började i en ny klass och fick en fröken som kunde det här med barn. Den fantastiska Ulla. Där hittade jag även min vän Camilla. Det visade sig att jag och Camilla bodde nära varandra men också att vi var född på samma dag. Våra mammor hade legat bredvid varandra på BB. Efter det satt vi ihop i höften.
1983 kom min lillebror till världen och jag var superstolt.
Mellanstadiet är ett stort svart hål. Varje dag i skolan hade jag ont i magen och varje söndag likaså. Anledningen? Vår mellanstadielärare var en mobbare. Han tryckte ner alla och och häcklade oss. Han var en vidrig människa. Som sagt den tiden var ett stort svart hål.
Högstadiet var en märklig tid. Jag var fortfarande väldigt blyg. Vågade inte gå in i elevrummet utan satt i korridorerna. Sen i 8:an hände något. Jag tappade kontakten med Camilla och började hänga med Petra som gick i en parallellklass. Och jag upptäckte pojkar! Oj vad man var kär! Flera ggr i veckan. Men den största förändringen var att jag bestämde min för att sluta vara blyg. Och så blev det..
I slutet av högstadiet kom en förvirrande tid. Vi skulle söka gymnasielinjer. Jo det hette så på den tiden.. Jag hade inte dom bästa betygen och jag visste inte vad jag ville bli. Men lösningen kom. Man kunde ta ett sabbats år och det gjorde jag. Jag provade på ungdomsjobb. Prövade lite allt möjligt tills jag hamnade på ett dagis. Där hittade jag det jag ville göra.
Sagt och gjort jag sökte in på Barn och ungdomslinjen. Där trivdes jag som fisken i vattnet. Där träffade jag även vännen som blev min bästa vän. ELIN, en punkbrud i Dr Martens. Hon är en dom människor idag som står mig allra närmast och jag älskar henne som en syster.
Jag blev barnskötare. Efter det gick jag ett kompletterande år på Mimerskolan för att få 3:årig gymnasiebehörighet.
Därefter jobbade jag på dagis tills 1997 då jag sökte till Volvo. Där blev jag kvar..
2003 hände något. Jag träffade Lars. Mitt liv innan det hade varit ganska stökigt. Mycket festande och mycket stökighet. Med Lars hittade jag en trygghet jag inte haft förut. Allt blev självklart.
2004 förlovade vi oss och 2005 föddes Axel. Han var det vackraste barn jag sett. Det dröjde 2 1/2 år och Henry som som en stormvind. Söt som socker ..
2009 gifte vi oss. Jag och Lars. Det är VI nu. Vi delar ett liv och två fantastiska barn.
Idag är jag mamma till två underbara pojkar och fru till Lars. Jag har ett jobb som jag trivs med och vänner jag älskar.
Jag är glad och lättsam.
Ordningsam och en realist.
Kontrollfreak och lite gnällig emellanåt.
Kärleksfull och har humor..
Jo det var väl jag det.. På ett ungefär..
Ha de!
Kram E
Jag har klarat mig länge men nu åkte jag dit..
Dag 1: Det här är jag
Dag 2: Min kärlek
Dag 3: Mina föräldrar
Dag:4: Jag tränar
Dag 5: Jag dricker
Dag 6: Min dag idag
Dag 7: Min bästa vän
Dag 8: Min garderob
Dag 9: Jag tror på
Dag 10: Det här hade jag på mig idag
Dag 11: Mina syskon
Dag 12: Jag är stolt över
Dag 13: Den här veckan
Dag 14: Min arbetsplats
Dag 15: En dröm
Dag 16: Min favoriträtt
Dag 17: Jag saknar
Dag 18: Jag ångrar
Dag 19: Denna månad
Dag 20: Jag är rädd för
Dag 21: Min älsklingsplats
Dag 22: Det här upprör mig
Dag 23: Min lägenhet
Dag 24: Det här mår jag bra av
Dag 25: Framtid
Jag trodde att jag skulle klara mig men... Söta Len har utmanat mig och jag tar mig an den utmaningen. Jag har både bävat och längtat..
Så nu är det bäst att jag sätter mig och knåpar ihop dag 1..
Dag 2: Min kärlek
Dag 3: Mina föräldrar
Dag:4: Jag tränar
Dag 5: Jag dricker
Dag 6: Min dag idag
Dag 7: Min bästa vän
Dag 8: Min garderob
Dag 9: Jag tror på
Dag 10: Det här hade jag på mig idag
Dag 11: Mina syskon
Dag 12: Jag är stolt över
Dag 13: Den här veckan
Dag 14: Min arbetsplats
Dag 15: En dröm
Dag 16: Min favoriträtt
Dag 17: Jag saknar
Dag 18: Jag ångrar
Dag 19: Denna månad
Dag 20: Jag är rädd för
Dag 21: Min älsklingsplats
Dag 22: Det här upprör mig
Dag 23: Min lägenhet
Dag 24: Det här mår jag bra av
Dag 25: Framtid
Jag trodde att jag skulle klara mig men... Söta Len har utmanat mig och jag tar mig an den utmaningen. Jag har både bävat och längtat..
Så nu är det bäst att jag sätter mig och knåpar ihop dag 1..
fredag 21 januari 2011
Förändringens vindar blåser..
Jo så sant. Jag har gått och gnällt länge nog! Kanske inte högt men i mitt huvud. Jag är så less på att se ner på mig själv. Hör mina egna negativa tankar om mig själv.
Jag tog tag i saken. Jag började med att klippa av mig håret. Sen i somras har jag velat klippa en riktigt cool frilla. Hade spanat in September och Robyn i tidningarna. Sagt och gjort så gick jag till min super frisör Evelina. Och hon tog fram saxen och gjorde världens bästa jobb! Jag blev så ruskigt nöjd. Sen tog jag tag i det jobb som jag skjutit upp i typ 2 år. Gravidkilona! Nu ska dom bort!! Och hittills har jag gått ner 3 kg. På 9 dagar. Cambridge soppor och shakes diet. Det har varit skitjobbigt men det går faktiskt bra. Och jag kan inte tala om hur mycket jag längtar efter mat. På jobbet funkar det hur bra som helst men hemma är det betydligt jobbigare. Men jag har tittat en bra lösning.. Långpromenader! Det funkar hur bra som helst. Så nu har jag börjat men det återstår att se hur länge det håller...;)
-From my iPhone.
Jag tog tag i saken. Jag började med att klippa av mig håret. Sen i somras har jag velat klippa en riktigt cool frilla. Hade spanat in September och Robyn i tidningarna. Sagt och gjort så gick jag till min super frisör Evelina. Och hon tog fram saxen och gjorde världens bästa jobb! Jag blev så ruskigt nöjd. Sen tog jag tag i det jobb som jag skjutit upp i typ 2 år. Gravidkilona! Nu ska dom bort!! Och hittills har jag gått ner 3 kg. På 9 dagar. Cambridge soppor och shakes diet. Det har varit skitjobbigt men det går faktiskt bra. Och jag kan inte tala om hur mycket jag längtar efter mat. På jobbet funkar det hur bra som helst men hemma är det betydligt jobbigare. Men jag har tittat en bra lösning.. Långpromenader! Det funkar hur bra som helst. Så nu har jag börjat men det återstår att se hur länge det håller...;)
-From my iPhone.
tisdag 11 januari 2011
Ibland tycker jag inte om människor
Jo, ibland gör jag faktiskt inte det. Igår hade jag en sån upplevelse. Sitter och fikar. Samtalet handlar om misshandel. - Det var väl en svarting som gjorde det? Det var kommentaren.. Jag blir så jävla förbannad!!! Är människor så dum i huvudet?
-From my iPhone.
-From my iPhone.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)