Det här är jag..

Ja vem är jag..
Mitt liv började den 24 december 1974 på förlossningen på NUS. Enligt min mamma var jag ett snällt barn som liten. Jag växte upp på Teg med mamma och pappa och när jag var 1 år och 9 månader kom min lillasyster Sofia in i mitt liv. Det gick några år och våra föräldrar skilde sig. Jag var ett extremt blygt barn. Jag började första klass på Östtegs skolan och det gick inte länge förrän jag blev sjuk. Jag tror att det var påssjuka. Jag blev jätte dålig och kunde inte äta eller gå i skolan. Eftersom jag var ett extremt blygt barn tyckte min fröken att jag skulle hoppa över 1:a klass och börja om året efter. Min mamma blev jätte arg! Och som tur var hade det kommit in en ny person i min mammas liv. Min blivande styvpappa Tommy. Han slog näven i bordet och bestämde att mamma, jag och Sofia skulle flytta till västteg hem till honom. Jag fick börja på Västtegs skolan. Där fann jag tryggheten i skolan.. Jag började i en ny klass och fick en fröken som kunde det här med barn. Den fantastiska Ulla. Där hittade jag även min vän Camilla. Det visade sig att jag och Camilla bodde nära varandra men också att vi var född på samma dag. Våra mammor hade legat bredvid varandra på BB. Efter det satt vi ihop i höften.
1983 kom min lillebror till världen och jag var superstolt.
Mellanstadiet är ett stort svart hål. Varje dag i skolan hade jag ont i magen och varje söndag likaså. Anledningen? Vår mellanstadielärare var en mobbare. Han tryckte ner alla och och häcklade oss. Han var en vidrig människa. Som sagt den tiden var ett stort svart hål.
Högstadiet var en märklig tid. Jag var fortfarande väldigt blyg. Vågade inte gå in i elevrummet utan satt i korridorerna. Sen i 8:an hände något. Jag tappade kontakten med Camilla och började hänga med Petra som gick i en parallellklass. Och jag upptäckte pojkar! Oj vad man var kär! Flera ggr i veckan. Men den största förändringen var att jag bestämde min för att sluta vara blyg. Och så blev det..
I slutet av högstadiet kom en förvirrande tid. Vi skulle söka gymnasielinjer. Jo det hette så på den tiden.. Jag hade inte dom bästa betygen och jag visste inte vad jag ville bli. Men lösningen kom. Man kunde ta ett sabbats år och det gjorde jag. Jag provade på ungdomsjobb. Prövade lite allt möjligt tills jag hamnade på ett dagis. Där hittade jag det jag ville göra.
Sagt och gjort jag sökte in på Barn och ungdomslinjen. Där trivdes jag som fisken i vattnet. Där träffade jag även vännen som blev min bästa vän. ELIN, en punkbrud i Dr Martens. Hon är en dom människor idag som står mig allra närmast och jag älskar henne som en syster.
Jag blev barnskötare. Efter det gick jag ett kompletterande år på Mimerskolan för att få 3:årig gymnasiebehörighet.
Därefter jobbade jag på dagis tills 1997 då jag sökte till Volvo. Där blev jag kvar..

2003 hände något. Jag träffade Lars. Mitt liv innan det hade varit ganska stökigt. Mycket festande och mycket stökighet. Med Lars hittade jag en trygghet jag inte haft förut. Allt blev självklart.
2004 förlovade vi oss och 2005 föddes Axel. Han var det vackraste barn jag sett. Det dröjde 2 1/2 år och Henry som som en stormvind. Söt som socker ..
2009 gifte vi oss. Jag och Lars. Det är VI nu. Vi delar ett liv och två fantastiska barn.

Idag är jag mamma till två underbara pojkar och fru till Lars. Jag har ett jobb som jag trivs med och vänner jag älskar.
Jag är glad och lättsam.
Ordningsam och en realist.
Kontrollfreak och lite gnällig emellanåt.
Kärleksfull och har humor..

Jo det var väl jag det.. På ett ungefär..
Ha de!
Kram E