Han är helt hopplös min yngste son. Jag får säga det för det är min son och det är sant. Han är överallt. Idag har han förstört tangentbordet på min dator. På nåt vis har han lyckats pilla bort en tangent på tangentbordet. Jag ska väl inte vara allt för hård mot honom som på den person som har lämnat datorn på vardagsrumsbordet. En ledtråd: -Det är inte jag!
Men faktum är att min yngste son är som en virvelvind här hemma. Jag förstår inte hur det kan bli så här. Axel var och är en ganska lugn kille. Vi behövde aldrig sätta skåpspärrar. Vi gjorde det men det ända som hände var att jag eller Lars slet sönder dom. Nu skulle vi behöva anställa en stödperson åt honom eller kanske åt oss. Han är överallt och han har armar som en bläckfisk. Puh!
Nej nu måste jag krypa omkring på golvet i några timmar och se om jag hittar X-tangenten.
Tjingeling!
E
P.S. Han står i trappen hos familjen Mattsson. Där fick han inte vara men var hittade vi honom?
Min älskade busunge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar