torsdag 12 februari 2009

Jag är en pajas...

Vår yngste son har blivit en riktig pajas. Han har kommit på att han kan få oss att skratta när han gör miner och leker tuffing. Då ser han ut så här:
Man kan ju inte annat än att skratta åt honom. Det ska börja i tid det som krokigt ska bli. Ni kanske ser hans snygga rand i pannan. Han har haft världens bula också men den har gått ner så nu har han bara en lila rand i pannan. Han ramlade in i elementet i hallen. Att försöka lära sig att gå är inte så himla lätt ibland....

Och för er som undrar... Lars mår bra efter olyckan. Lite ont i ryggen men annars är han bra.

Ses! E

Inga kommentarer: