Så här var det..
Förra söndagen skulle jag ta bussen till Ersboda för att hämta Axel och Henry för dom hade sovit över hos farmor. Jag tog barnvagnen med mig och gick till busshållplatsen. När jag kom dit så stog det redan folk och väntade. En pappa och 8-åriga dotter och två kvinnor med rullatorer. En av dom sitter på sin rullator och den andra står och håller i sin. Det tog inte många minuter innan jag insåg att dom handikappade kvinnorna inte riktigt var som alla andra. Men framför allt så var en av dom utmärkande. Allt efter tiden gick så blev hon mer och mer högljud. Så här gick hennes samtal:
- Jag bestämmer över gud. Han gör som jag vill! Jag ska be honom om pengar och då ska jag köpa Volvofabriken för den är så jävla ful. Där jobbar det bara hormänniskor. Det blir rätt åt dom!
Jaha tänkte jag. Det här blir en intressant resa.
Bussen kommer och vi ska kiva på. Jag släpper båda damerna först och sen ska jag på med min barnvagn. Kvinnan som stått och mässat är snabbt ombord på bussen, parkerar sin rullator och sätter sig snabbt på "vipp" sätet och skriker:
- Du får gå någon annanstans! Här ska jag sitta! Försvinn! Här ska jag sitta! Jag har lågt socker!
-Ööööh! kommer ur min mun. Hjärnan tänker: Va fan! Vad gör jag nu?
Busschaffören kliver ur sin plats och går fram till kvinnan.
- Du måste sätta dig på en annan plats. Där ska barnvagen stå.
-Håll käften! Här ska jag sitta! Jag har lågt socker!
Hon håller för öronen medan hon skriker i högan sky!
- Men du måste flytta på dig!
-Jävla horchafför. Jag ska skriva till regeringen att det bara är horchafförer i den här stan.
Skriker hon ut över hela bussen..
Samtalet fortsätter mycket längre och tillslut flyttar hon på sig. Det är många som skruvar på sig och MÅNGA som låtsas som det regnar. Och..
Under hela resan in till stan får jag höra att jag är bara en hora och jag kunde ta mina horungar och försvinna. Mitt huvud kokade!! Jag ville bara gå fram till psykkärringen och på ren svenska banka henne till evigheten.( Det var det rumsrenaste jag kunde skriva.) Jag var så jävla förbannad! Det enda jag kunde tänka var att jag var glad att mina barn inte var med. Vad hade jag gjort då?!
Tillslut satte jag propparna med musik i öronen och vred på max.
Förlåt men vad är det för nåt som får gå lös i den här staden. Utan övervakning eller ledsagning! Jag blir förbannad! Det var barn på bussen.Och stackars barn som fick höra henne och alla fula ord som kom ur den äckliga munnen. Nä fy fan vilken jävla äcklig kärring! ( Förlåt! men när jag tänker tillbaka känner jag hur pulsen stiger på mig.)
Väl på Wasaplan ska jag som tur är byta buss. Jag kan säga att det var en enorm lättnad att få kliva av. När jag kommer ut ur bussen får jag bara ett stort leende på läpparna..
En polisbil står och väntar på bussen.
Jag går därifrån och bara ler i den härliga vårsolen..
Kram e
2 kommentarer:
Hon var ju uppenbart psyksjuk! Man blir ju vettskrämd att såna där galningar får gå fria! Tur polisen kom.
Jag hade kokat lika mkt som du!
Jag förstår dig till fullo, usch och fy! Jag hade också blivit heligt förbannad och jag hade nog inte kunnat hålla mig från att säga ett och annat. Vilken himmelens tur att du inte hade med dig barnen! För det första för att de hade varit tvungna att lyssna på eländet och för det andra, hur förklarar man sådant beteende för sina barn på ett bra sätt? Hur förklarar man att de inte ska bry sig om att en främmande tant säger att deras mamma och alla andra är dittan och dattan?
Vad härligt att polisen kom... =)
Skicka en kommentar