torsdag 18 februari 2010

Dagen jag hoppats inte skulle komma..

Idag kom beskedet.. Det jag hoppats att jag skulle slippa höra.. Idag dog Gunnar. Cancern tog honom tillslut. Men jag trodde innerst inne att han skulle klara det! Jag ville tro på mirakel! Men sanningen var annorlunda. Cancer är en vidrig sjukdom som sväljer människor utan nåd. Cancer gör ingen skillnad på människor. Den bara tar. Gunnar förlorade kampen mot cancern.
Sist jag träffade Gunnar hade han precis fått beskedet. Sen gick allt så fort. Han åkte på behandling och jag fick rapporter att han mådde dåligt. In och ut från sjukhus och behandling efter behandling. Sen plötsligt är han borta. Borta..Vi har mist vår kära Gunnar. Jag önskar att jag fått ge honom en kram och sagt hur mycket vi tyckte om honom. Nu hann jag inte det. Det sörjer jag..
Men mina tankar går till farmor som mist sin kompanjon. Hans barn som mist sin pappa, hans barnbarn som mist sin morfar/farfar. Jag kan inte ens föreställa mig sorgen och saknaden. Mina tankar går till dom idag..

Idag har jag tänt ett ljus för Gunnar. En underbar man. Lugn, snäll och varm människa..Du är saknad.Du fattas oss..

2 kommentarer:

Len sa...

Usch va tråkigt att höra.
Även om döden är en naturlig del av livet så är det ändå alltid lika tufft och jävligt när den kommer.

Många kramar till er!

Kickie sa...

Du skriver så himla fint om Gunnar. Han var verkligen en person som vi alla högaktade och höll av på många olika sätt.
Jag saknar honom så himla mycket och har svårt att förstå att han inte finns med oss längre. Fast det gör han ju i våra hjärtan.
Kram från mamma