Det här är jag..

Ja vem är jag..
Mitt liv började den 24 december 1974 på förlossningen på NUS. Enligt min mamma var jag ett snällt barn som liten. Jag växte upp på Teg med mamma och pappa och när jag var 1 år och 9 månader kom min lillasyster Sofia in i mitt liv. Det gick några år och våra föräldrar skilde sig. Jag var ett extremt blygt barn. Jag började första klass på Östtegs skolan och det gick inte länge förrän jag blev sjuk. Jag tror att det var påssjuka. Jag blev jätte dålig och kunde inte äta eller gå i skolan. Eftersom jag var ett extremt blygt barn tyckte min fröken att jag skulle hoppa över 1:a klass och börja om året efter. Min mamma blev jätte arg! Och som tur var hade det kommit in en ny person i min mammas liv. Min blivande styvpappa Tommy. Han slog näven i bordet och bestämde att mamma, jag och Sofia skulle flytta till västteg hem till honom. Jag fick börja på Västtegs skolan. Där fann jag tryggheten i skolan.. Jag började i en ny klass och fick en fröken som kunde det här med barn. Den fantastiska Ulla. Där hittade jag även min vän Camilla. Det visade sig att jag och Camilla bodde nära varandra men också att vi var född på samma dag. Våra mammor hade legat bredvid varandra på BB. Efter det satt vi ihop i höften.
1983 kom min lillebror till världen och jag var superstolt.
Mellanstadiet är ett stort svart hål. Varje dag i skolan hade jag ont i magen och varje söndag likaså. Anledningen? Vår mellanstadielärare var en mobbare. Han tryckte ner alla och och häcklade oss. Han var en vidrig människa. Som sagt den tiden var ett stort svart hål.
Högstadiet var en märklig tid. Jag var fortfarande väldigt blyg. Vågade inte gå in i elevrummet utan satt i korridorerna. Sen i 8:an hände något. Jag tappade kontakten med Camilla och började hänga med Petra som gick i en parallellklass. Och jag upptäckte pojkar! Oj vad man var kär! Flera ggr i veckan. Men den största förändringen var att jag bestämde min för att sluta vara blyg. Och så blev det..
I slutet av högstadiet kom en förvirrande tid. Vi skulle söka gymnasielinjer. Jo det hette så på den tiden.. Jag hade inte dom bästa betygen och jag visste inte vad jag ville bli. Men lösningen kom. Man kunde ta ett sabbats år och det gjorde jag. Jag provade på ungdomsjobb. Prövade lite allt möjligt tills jag hamnade på ett dagis. Där hittade jag det jag ville göra.
Sagt och gjort jag sökte in på Barn och ungdomslinjen. Där trivdes jag som fisken i vattnet. Där träffade jag även vännen som blev min bästa vän. ELIN, en punkbrud i Dr Martens. Hon är en dom människor idag som står mig allra närmast och jag älskar henne som en syster.
Jag blev barnskötare. Efter det gick jag ett kompletterande år på Mimerskolan för att få 3:årig gymnasiebehörighet.
Därefter jobbade jag på dagis tills 1997 då jag sökte till Volvo. Där blev jag kvar..

2003 hände något. Jag träffade Lars. Mitt liv innan det hade varit ganska stökigt. Mycket festande och mycket stökighet. Med Lars hittade jag en trygghet jag inte haft förut. Allt blev självklart.
2004 förlovade vi oss och 2005 föddes Axel. Han var det vackraste barn jag sett. Det dröjde 2 1/2 år och Henry som som en stormvind. Söt som socker ..
2009 gifte vi oss. Jag och Lars. Det är VI nu. Vi delar ett liv och två fantastiska barn.

Idag är jag mamma till två underbara pojkar och fru till Lars. Jag har ett jobb som jag trivs med och vänner jag älskar.
Jag är glad och lättsam.
Ordningsam och en realist.
Kontrollfreak och lite gnällig emellanåt.
Kärleksfull och har humor..

Jo det var väl jag det.. På ett ungefär..
Ha de!
Kram E

Jag har klarat mig länge men nu åkte jag dit..

Dag 1: Det här är jag
Dag 2: Min kärlek
Dag 3: Mina föräldrar
Dag:4: Jag tränar
Dag 5: Jag dricker
Dag 6: Min dag idag
Dag 7: Min bästa vän
Dag 8: Min garderob
Dag 9: Jag tror på
Dag 10: Det här hade jag på mig idag
Dag 11: Mina syskon
Dag 12: Jag är stolt över
Dag 13: Den här veckan
Dag 14: Min arbetsplats
Dag 15: En dröm
Dag 16: Min favoriträtt
Dag 17: Jag saknar
Dag 18: Jag ångrar
Dag 19: Denna månad
Dag 20: Jag är rädd för
Dag 21: Min älsklingsplats
Dag 22: Det här upprör mig
Dag 23: Min lägenhet
Dag 24: Det här mår jag bra av
Dag 25: Framtid

Jag trodde att jag skulle klara mig men... Söta Len har utmanat mig och jag tar mig an den utmaningen. Jag har både bävat och längtat..
Så nu är det bäst att jag sätter mig och knåpar ihop dag 1..

Förändringens vindar blåser..

Jo så sant. Jag har gått och gnällt länge nog! Kanske inte högt men i mitt huvud. Jag är så less på att se ner på mig själv. Hör mina egna negativa tankar om mig själv.
Jag tog tag i saken. Jag började med att klippa av mig håret. Sen i somras har jag velat klippa en riktigt cool frilla. Hade spanat in September och Robyn i tidningarna. Sagt och gjort så gick jag till min super frisör Evelina. Och hon tog fram saxen och gjorde världens bästa jobb! Jag blev så ruskigt nöjd. Sen tog jag tag i det jobb som jag skjutit upp i typ 2 år. Gravidkilona! Nu ska dom bort!! Och hittills har jag gått ner 3 kg. På 9 dagar. Cambridge soppor och shakes diet. Det har varit skitjobbigt men det går faktiskt bra. Och jag kan inte tala om hur mycket jag längtar efter mat. På jobbet funkar det hur bra som helst men hemma är det betydligt jobbigare. Men jag har tittat en bra lösning.. Långpromenader! Det funkar hur bra som helst. Så nu har jag börjat men det återstår att se hur länge det håller...;)


-From my iPhone.

Ibland tycker jag inte om människor

Jo, ibland gör jag faktiskt inte det. Igår hade jag en sån upplevelse. Sitter och fikar. Samtalet handlar om misshandel. - Det var väl en svarting som gjorde det? Det var kommentaren.. Jag blir så jävla förbannad!!! Är människor så dum i huvudet?


-From my iPhone.