Funderingar om förväntningar och lite till..

Vad förväntas av dig som kvinna med familj? Vad har du för måsten på dig själv? Kan du som kvinna, säga till en annan kvinna att det inte blev som du trodde med man/barn/familj utan att känna att du blir dömd som en dålig fru/mamma? Dömer vi kvinnor varandra efter en hårdare mall? Har vi en jämställd relation? Går det ha det? Eller kommer vi att för alltid att sätta oss längst ner på listan.

Jag observerar mycket i min omgivning och mitt eget liv. Funderar... Det jag är mest nyfiken på är hur ärlig vi egentligen är med oss själva och hur öppen vi är om det...

Handen på hjärtat: - Jag tror att jag dömer andra kvinnor hårdare. Jag har inte en särskild jämställd relation och jag faller in i offer rollen som vi kvinnor gärna gör när vi skaffat familj. Jag sätter mig själv gärna längst ner på listan. Sen tycker jag synd om mig själv... Patetiskt!

Men vad gör jag för att bryta mönstret... Mycket lite..
Nå ja djupa och dystra Erika.
Fundera mindre...

Jobb och sjukdom..

Jag blev så himla glad i går morse. Det ringde från 2 avdelningar från förskolan Visionen och ville att jag skulle jobba i två dagar. Himmel va gla´jag blev! Jag jobbade på Pellepennan med bla. Idas pappa och en gammal barndomskompis. Super!
På kvällen kände jag att jag var hängig och hade jätteont i halsen. Kvällen slutade med att jag somnade på soffan. Och för alla som inte vet så är det inte en företeelse som händer ofta. Det brukar vara 2 anledningar. Jag har inte sovit på väldigt länge eller jag är sjuk... Vaknade på natten och hade ont i kroppen och febern hade infunnit sig. Jaha! Jag som äntligen fått lite jobb. Bittert!
Inget att göra så jag fick ringa på morgonen och säga att jag inte kunde jobba... FAAAAN så irriterande! Det ända jag kan hoppas är att dom ringer fler gånger.*ber till högre makter*

Veckan annars har väl inte varit nån höjdare här hemma. Innan jag blev sjuk så har Lars legat i samma förkyldning som jag. Dom som har mått bäst är Axel och Henry. Snoriga men glada!

Ikväll var det meningen att vi skulle åka ut till stugan men vi är så risiga så vi väntar till morgonen.

Jag numera en klängapa som husdjur. En riktig mammagris. Och så här ser det ut när jag är hemma....

Kan det vara så att jag försvunnit från jordens yta?

Nja.. nästan iallafall! Har undvikit att skriva nu på ett tag. Har kännt mig så deppad och splittrad och tänkt att det är bara tråkigt för andra att höra mig gnälla om stackars mig.... men här kommer lite ändå:
Jag tycker att allt känns skit just nu. Min normala vardag som jag haft i 12 år är slut. Jag hatar att inte ha ett jobb att gå till!!! Vad ska jag göra med mig själv? Och var ska jag få en inkomst ifrån till hösten? Hur ska jag kunna bidra till vår ekonomi? Men framför allt... va fan ska jag göra med resten av mitt liv? Jag ska alltså försöka lista ut vad jag vill.. Inga problem! Jag har många uppslag men INGET av det jag skulle vilja göra kan jag tjäna pengar på!! Och vad händer då? Vi står med lån och 2 barn. Jag har inte råd att plugga! Vi kan inte ta lån för studier... Vaddå? Ska vi sälja vår lägenhet och bo i stugan? Va fan jag får panik snart!!!!!! Allt bara snurrar i huvudet. JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA MED MITT LIV. Och det är ju inte bara mitt liv. Alla beslut som jag/vi tar har konsekvenser för familjen.... Gggahhhhaaaaaaa!

Så då var det gjort... Det var min ångest! Och den är inte liten kan jag lova.

Mycket har hänt sen sist.Men något av det viktigaste är att vårt badrum är klart!! Nu är det mest bara skruva luckor, ställa in badkaret, fundera var vi ska ha handdukar osv.





Så här såg vårt badrum ut förut. När vi precis börjat riva.


En annan stor händelse är att jag precis skolat in Henry hos dagmamman. Behöver jag säga något annat än att han stortrivs! Inte ett gnäll eller gråt när jag har farit. Han (precis som sin bror) har knappt brytt sig att jag gått. Såååå skönt! Så till veckan så är det 1:a veckan dom är där tillsammans på heltid.




Vi hittade Axel i sandlådan. Av nån anledning kunde han inte ta sig ur!

Vi är mycket ute i stugan så vi är lite osociala just nu men vi tycker jättemycket om besök så kom och hälsa på oss. Jag har lyckats övertala Lars att vi ska fixa mobilt bredband så snart kan jag blogga från stugan.

Nu ska jag krama på mina pojkar.
Tjingeling!
E